Äckliga jordgubbar!
Jag köpte ju som sagt jordgubbar, vilken besvikelse!
Här köper man jordgubbar för första gången i år
och hoppas då att få njuta av en tallrik jordgubbar
på balkongen i solen (okej, det fanns ingen sol, men ändå!).
Men så kommer man hem och häller upp, rensar och
sköljer av dem och längtar efter smaken av färska jordgubbar.
Vad smakar det istället?
Jo, ingenting! Surt vatten! ÖÖÖEEH!
Sanslöst äckligt!
Så vad fan gör jag nu?
Jag har en liter äckliga jordgubbar att göra av med
och jag tänker inte slänga dom för jag
betalade 45(!)kr för skiten!
// Lusen
Här köper man jordgubbar för första gången i år
och hoppas då att få njuta av en tallrik jordgubbar
på balkongen i solen (okej, det fanns ingen sol, men ändå!).
Men så kommer man hem och häller upp, rensar och
sköljer av dem och längtar efter smaken av färska jordgubbar.
Vad smakar det istället?
Jo, ingenting! Surt vatten! ÖÖÖEEH!
Sanslöst äckligt!
Så vad fan gör jag nu?
Jag har en liter äckliga jordgubbar att göra av med
och jag tänker inte slänga dom för jag
betalade 45(!)kr för skiten!
// Lusen
Snart är det över!
Imorgon inleder jag sista skolveckan innan sommaren, sen är det över! ÖVER! eller okej, ett år kvar men då är det en massa att se fram emot så det känns ändå ganska bra, typ p3 guld och mer praktik, det tog slut där... Men det är ju alltid nåt.
Jag har 4, FYRA(!!!!) lektioner kvar sen har jag gått ut tvåan!
Det känns helt fantastiskt, det jobbiga är bara att jag har en hel jävla massa att göra innan onsdag... Jag har 4 uppgifter kvar som måste in, Naturkunskap (nästan färdig, ska bara skriva lite om darwin också), Historia (också nästan färdig), Svenska - litteraturepoker (har fortfarande inte börjat) och modern musikkultur där jag ska välja en era eller en genre och skriva om sexualitetens roll inom denna (har inte börjat här heller)...
Någon som har förslag på vad man kan skriva om? Jag har idétorka så det står härliga till...
Men är sjukt nöjd med att jag fick okej för det lilla jag skrev om Einstein på naturkunskapen, vilken normal lärare godkänner detta:
Jag har 4, FYRA(!!!!) lektioner kvar sen har jag gått ut tvåan!
Det känns helt fantastiskt, det jobbiga är bara att jag har en hel jävla massa att göra innan onsdag... Jag har 4 uppgifter kvar som måste in, Naturkunskap (nästan färdig, ska bara skriva lite om darwin också), Historia (också nästan färdig), Svenska - litteraturepoker (har fortfarande inte börjat) och modern musikkultur där jag ska välja en era eller en genre och skriva om sexualitetens roll inom denna (har inte börjat här heller)...
Någon som har förslag på vad man kan skriva om? Jag har idétorka så det står härliga till...
Men är sjukt nöjd med att jag fick okej för det lilla jag skrev om Einstein på naturkunskapen, vilken normal lärare godkänner detta:
Albert Einstein är som bekant känd för 3 saker; han skrev boken Om naturvetenskapen, hade galet hår och en gång på en bild så räckte han ut tungan. Han ligger även bakom relativitetsteorin E= mc2, men jag har aldrig lyckats förstå den så jag har valt att hoppa över det. Det jag har lyckats förstå är att han menar att man kan utvinna energi från all materia men endast i teorin.
Känns sådär om jag ska vara ärlig, menmen, nu kan han ju inte ta tillbaka att det var okej.
Nästa vecka kommer bestå av att jag springer runt i växjö på allehanda studenter och frösöker hitta mina kära vänner i myllret av människor utanför olika skolor, med mitt lokalsinne och begåvning att tappa bort mig själv är jag inte jätte säker på att detta kommer gå särskilt bra. Det kommer helt enkelt gå rent åt helvete om jag känner mig själv, menmen vi får hoppas på det bästa!
På fredag drar jag till kälmah för att fira brorsans examen, tänka tt det har gått fyra år redan! Helt sjukt! På fredag ska detta i alla fall firas för fullt.
Nu ska jag se om jag kan laga nån mat, eller bara äta upp jordgubbarn ajag köpte på vägen hem från bussen, får se vad det blir och hur långt orken räcker.
So long!
Bakfyllan håller i sig...
ÖÖEE! Vaaee detta??
Jag jobbar på världsrekordet för längsta och värsta bakfyllan genom tiderna...
Min lördag är ett stort jäkla moln från kl 23 och framåt... Jag har helt enkelt en minneslucka på ca 2 timmar, känns sådär. Jag tror aldrig jag har varit så full (känns inte jätte bra att säga det) och det var helt och hållet kusin Axels fel, han har även gått med på att ta på sig skulden för denna kväll...
Det hela började ganska stillsamt hemma hos kusinerna där vi avverkade de första ölen, sen bar det vidare mot Tangopalatset för att se föreställningen Jorden runt med Valle Westesson och Kristoffer Jonzon. Föreställningen var helt fantastiskt rolig och mycket beröm till alla er som var med. Under föreställningen avverkas nästa öl, och nästa och nästa... Efteråt var det lite allmänt häng, jag vet ungefär vilka jag pratade, inte riktigt om vad, men har nog ganska bra koll ändå. Här börjar det gå utför...
Så fort ölen tog slut hamnade det alltid en ny i handen på mig på okänt sätt... Jag vet att jag vid ett tillfälle frågade efter ett glas vatten i baren, borde druckit mer sånna...
Här någonstans i dimman i Tangopalatsets källare försvinner jag, jag har inte en aning om vad som händer sen, efter samtal med Axel så fick jag veta att jag "försvann lite då och då, ganska långa stunder ibland", jag har dock ingen aning om vart... Fick även veta att när de stängde på Tangopalatset så drog vi tydligen vidare, men inte jag, nej, jag vandrade iväg där efter nån... Ingen vet vad jag hade i huvet vid den här tiden, jag hade säkert fått nån bra idé eller liknande. Kvällen slutar i alla fall med att jag sover hemma hos Axel där jag vaknar dagen efter med bakfyllan från avgrunden, lyckas på något sett ta mig hem till fars lägenhet där jag lägger mig i soffan och är orörlig i ca 5 timmar innan jag kämpar mig till tåget och försöker genom telepati tala om för lokföraren att han ska sluta svänga hela tiden och köra lite tystare, det gick sådär...
Där är alltså min anledning till att jag då fortfarande är bakfull, folk hävdar att det är någon slags influensa jag har dragit på mig och att bakfyllan borde vart över för länge sen, min ICKE, jag tänker inte bli sjuk nu och hävdar därför starkt att det är bakfylla (även om jag inte är särskilt stolt över det hela).
Det är möjligtvis inte någon som vet om jag lyckades uppföra mig i lördags eller inte??
Någon som vet vart jag försvann hela tiden?
Kan jag någonsin visa mig ute i Malmö igen utan att dö av pinsamhet?
Förmånga frågor, för få svar helt enkelt...
// Lusen Bakfyllesson
Jag jobbar på världsrekordet för längsta och värsta bakfyllan genom tiderna...
Min lördag är ett stort jäkla moln från kl 23 och framåt... Jag har helt enkelt en minneslucka på ca 2 timmar, känns sådär. Jag tror aldrig jag har varit så full (känns inte jätte bra att säga det) och det var helt och hållet kusin Axels fel, han har även gått med på att ta på sig skulden för denna kväll...
Det hela började ganska stillsamt hemma hos kusinerna där vi avverkade de första ölen, sen bar det vidare mot Tangopalatset för att se föreställningen Jorden runt med Valle Westesson och Kristoffer Jonzon. Föreställningen var helt fantastiskt rolig och mycket beröm till alla er som var med. Under föreställningen avverkas nästa öl, och nästa och nästa... Efteråt var det lite allmänt häng, jag vet ungefär vilka jag pratade, inte riktigt om vad, men har nog ganska bra koll ändå. Här börjar det gå utför...
Så fort ölen tog slut hamnade det alltid en ny i handen på mig på okänt sätt... Jag vet att jag vid ett tillfälle frågade efter ett glas vatten i baren, borde druckit mer sånna...
Här någonstans i dimman i Tangopalatsets källare försvinner jag, jag har inte en aning om vad som händer sen, efter samtal med Axel så fick jag veta att jag "försvann lite då och då, ganska långa stunder ibland", jag har dock ingen aning om vart... Fick även veta att när de stängde på Tangopalatset så drog vi tydligen vidare, men inte jag, nej, jag vandrade iväg där efter nån... Ingen vet vad jag hade i huvet vid den här tiden, jag hade säkert fått nån bra idé eller liknande. Kvällen slutar i alla fall med att jag sover hemma hos Axel där jag vaknar dagen efter med bakfyllan från avgrunden, lyckas på något sett ta mig hem till fars lägenhet där jag lägger mig i soffan och är orörlig i ca 5 timmar innan jag kämpar mig till tåget och försöker genom telepati tala om för lokföraren att han ska sluta svänga hela tiden och köra lite tystare, det gick sådär...
Där är alltså min anledning till att jag då fortfarande är bakfull, folk hävdar att det är någon slags influensa jag har dragit på mig och att bakfyllan borde vart över för länge sen, min ICKE, jag tänker inte bli sjuk nu och hävdar därför starkt att det är bakfylla (även om jag inte är särskilt stolt över det hela).
Det är möjligtvis inte någon som vet om jag lyckades uppföra mig i lördags eller inte??
Någon som vet vart jag försvann hela tiden?
Kan jag någonsin visa mig ute i Malmö igen utan att dö av pinsamhet?
Förmånga frågor, för få svar helt enkelt...
// Lusen Bakfyllesson
Banar väg för ny allergi
Dagens händelser såhär långt: jag försov, kastade mig till skolan för att inse att jag var först i klassen, tittade på nya avsnittet av Syskonen (och läste lite Riket sal)... Nu kommer vi till det vi ska prata om idag, nämligen allergier...
Jag tror att jag har utvecklat en ny allergi, MOT SIFFROR! Första lektionen idag var självklart företagseknomi, hur tänker dom när dom lägger en ekonomilektion först på måndag morgon?!
Jag inser då att jag gjort allt jag ska (för ovanlighetens skull) och får då börja på den nya uppgiften, Bokslut 2... Jag öppnar då boken och mina ögon börjar då klia frenetiskt, jag inser då att det är alla siffrors fel. Jag har helt enkelt utvecklat en allergi mot siffror, tror ni det räcker som förklaring till att jag inte förstår varken ekonomi eller matte?
En sak till, varför ger man en bok namnet Problembok? Är inte det fruktansvärt korkat? Vem vill öppna en bok när man insett redan innan att den kommer att ge en problem? Vilken frisk människa vill öppna den boken?
Det var bara det jag hade att säga idag... Ska gå hem och lägga mig i soffan och hoppas att bakfyllan från i lördags släpper snart... Tror seriöst att jag håller på att bli magsjuk... ÖÖÖEE!
Jag tror att jag har utvecklat en ny allergi, MOT SIFFROR! Första lektionen idag var självklart företagseknomi, hur tänker dom när dom lägger en ekonomilektion först på måndag morgon?!
Jag inser då att jag gjort allt jag ska (för ovanlighetens skull) och får då börja på den nya uppgiften, Bokslut 2... Jag öppnar då boken och mina ögon börjar då klia frenetiskt, jag inser då att det är alla siffrors fel. Jag har helt enkelt utvecklat en allergi mot siffror, tror ni det räcker som förklaring till att jag inte förstår varken ekonomi eller matte?
En sak till, varför ger man en bok namnet Problembok? Är inte det fruktansvärt korkat? Vem vill öppna en bok när man insett redan innan att den kommer att ge en problem? Vilken frisk människa vill öppna den boken?
Det var bara det jag hade att säga idag... Ska gå hem och lägga mig i soffan och hoppas att bakfyllan från i lördags släpper snart... Tror seriöst att jag håller på att bli magsjuk... ÖÖÖEE!
Barndomen kommer tillbaka
Jag kände bara att jag var tvungen att berätta detta hemska som hände mig idag.
Imorse gick jag till skolan för att se om jag kunde få nåt gjort (det kunde jag inte) så jag bestämde mig då istället för att lyssna på lite gammal podd-radio,rättare sagt, gamla pang prego-avsnitt. Och när jag sitter här, inget ont anande och låtsas skriva om svenska dialekter och lyssnar på när josefinito pratar om gammal tv så nämner de helt plötsligt det gamla barn programmet Joelbitar, jag reagerar inte först utan bara lyssnar vidare och när de har pratat om det här en stund så börjar jag fundera. Men det där namnet känner jag igen, tänker jag och går då in på youtube för att se om jag kan få mig själv att minnas lite mer.
Jag söker då på Joelbitar och hittar självklar en rad klipp (för allt ligger på youtube)...
Det som hände när jag startar ett av de här klippen är att hela min barndom liksom passerar framför ögonen på mig och jag fylls av en obehaglig känsla och inser då att jag under ca 10 år har försökt för allt i världen att förtränga denna oerhört psykopatiska tv-serie.
För er som inte kommer ihåg Joelbitar kan jag då säga såhär, DET ÄR FÖR ATT NI OCKSÅ HAR FÖRTRÄNGT DET! Och det är säkert för ert eget bästa. Programmet handlar om Joel som är typ 5 år kanske, och har downs syndrom (det gick som en del av björnes magasin på 80-talet, men har som alla andra barnprogram kommit tillbaka i omgångar) och det ända som händer i programmet är att man får följa med Joel i hans vardagliga liv, VILKEN FRISK 6-ÅRING VILL SE DET?!
Det händer absolut ingenting i hela programserien, den är bara tråkig... Det jag också minns är att det gick precis innan nåt annat började som man jätte gärna ville se och då var tvungen att se det här också...
Man brukar ju säga att det inte görs några bra barnprogram idag, att de som gjordes förr var mycket bättre... Till er säger jag: HAR NI SETT JOELBITAR?!...
Här är ett klipp för er som vill minnas detta, för er egen psykiska hälsa så råder jag er att inte titta på det!
http://www.youtube.com/watch?v=bWg4Agb8l0s
Programmet inleds med en lika psykopatisk sång, "kommer du ihåg hur det var förra sommarn?kommer du ihåg alla saker vi gjorde?... o.s.v."
Detta var då dagens spaning... Känns som en sådär bra spaning måste säga...
Jag har förresten kommit på vad jag ska ha för projektarbete nästa år =)
// So long!
Imorse gick jag till skolan för att se om jag kunde få nåt gjort (det kunde jag inte) så jag bestämde mig då istället för att lyssna på lite gammal podd-radio,rättare sagt, gamla pang prego-avsnitt. Och när jag sitter här, inget ont anande och låtsas skriva om svenska dialekter och lyssnar på när josefinito pratar om gammal tv så nämner de helt plötsligt det gamla barn programmet Joelbitar, jag reagerar inte först utan bara lyssnar vidare och när de har pratat om det här en stund så börjar jag fundera. Men det där namnet känner jag igen, tänker jag och går då in på youtube för att se om jag kan få mig själv att minnas lite mer.
Jag söker då på Joelbitar och hittar självklar en rad klipp (för allt ligger på youtube)...
Det som hände när jag startar ett av de här klippen är att hela min barndom liksom passerar framför ögonen på mig och jag fylls av en obehaglig känsla och inser då att jag under ca 10 år har försökt för allt i världen att förtränga denna oerhört psykopatiska tv-serie.
För er som inte kommer ihåg Joelbitar kan jag då säga såhär, DET ÄR FÖR ATT NI OCKSÅ HAR FÖRTRÄNGT DET! Och det är säkert för ert eget bästa. Programmet handlar om Joel som är typ 5 år kanske, och har downs syndrom (det gick som en del av björnes magasin på 80-talet, men har som alla andra barnprogram kommit tillbaka i omgångar) och det ända som händer i programmet är att man får följa med Joel i hans vardagliga liv, VILKEN FRISK 6-ÅRING VILL SE DET?!
Det händer absolut ingenting i hela programserien, den är bara tråkig... Det jag också minns är att det gick precis innan nåt annat började som man jätte gärna ville se och då var tvungen att se det här också...
Man brukar ju säga att det inte görs några bra barnprogram idag, att de som gjordes förr var mycket bättre... Till er säger jag: HAR NI SETT JOELBITAR?!...
Här är ett klipp för er som vill minnas detta, för er egen psykiska hälsa så råder jag er att inte titta på det!
http://www.youtube.com/watch?v=bWg4Agb8l0s
Programmet inleds med en lika psykopatisk sång, "kommer du ihåg hur det var förra sommarn?kommer du ihåg alla saker vi gjorde?... o.s.v."
Detta var då dagens spaning... Känns som en sådär bra spaning måste säga...
Jag har förresten kommit på vad jag ska ha för projektarbete nästa år =)
// So long!
