dress to kill

jag fick en kommentar på förra inlägget som jag tänkte svara på nu, det var någon som undrade vad det var jag saknade med TC (stället jag spenderade min högstadietid på) och jadu, det är en bra fråga.
Jag kan nog faktiskt inte riktigt svara på den, för jag vet faktiskt inte men jag tror det har med tryggheten att göra, att man (trodde) man visste allt, att man visste vad som skulle hända under dagen och man gick liksom som på autopilot, man slapp fundera över allt, och allmänt slapp tänka så mycket. Det var som om man var nån såndär drauppmojjäng, man gjorde samma sak varje dag, man gick helt enkelt på autopilot. Plus alla människor som fanns runt omkring en, man behövde inte bevisa något för någon hela tiden (inte för att jag behöver göra det nu heller), men det fanns en trygghet som är svår att uppnå, jag spenderade ändå tre år av mitt liv där. Och ja, jag vet att du inte känner så nu (jag vet att det ända du vill nu är att komma därifrån) för jag kännde precis likadant men nu när jag har lämnat det bakom mig så saknar jag det ändå, av någon konstig anledning (och ja, jag vet att jag är ensam om det, men jag står för att jag saknar det). Och det är nästan ingen som kan säga att vi inte hade "a hell of a time", för vi hade ruskigt kul i vissa stunder och jag skulle aldrig vilja byta ut det mot något annat.

Så, nu hopaps jag att du fått svar på din fråga.