dress to kill

Jag har faktiskt börjat gilla den här stan... Nästan...

Men, huvudorsaken till detta ständiga klagande har ändå varit mitt jobb.

och jag tänkte här och nu reda ut varför.

Till att börja med, jag tycker om att vara bartender, jag gillar alltså mitt jobb i grunden.

Jag tycker om människorna jag jobbar med, vi har väldigt roligt.

Jag känner mig trygg på jobbet och vet att jag till viss del skulle kunna lita på människorna runt om mig och det skulle hända något.

Allt detta gör det väldigt svårt att lämna.

Som jag sa, jag gillar ju dom! Dom är ju as sköna människor så länge man inte vill prata om något betydelsefullt (men det är ju inte riktigt det jag har dom till heller)...

Nu till det jag inte tycker om med mitt jobb.

Jag har hamnat i vad som kan vara Londons sämsta barföretag för alla med någorlunda sunda värderingar.

Jag tänker nu ge ett par exempel på gånger du jag velat skrika, kasta saker och sparka min chef i skrevet.

ex nr 1.

Vi har under en kort period haft ett gäng tjejer på provskift hos oss och det ska nu bestämmas vilka som ska bli erbjudna jobb.

Jag hör delar av en konversation några anställda har med en av mina chefer, och det låter ungefär såhär:

-so, who's staying?

-nothing decided yet....

-is the blonde girl from yesterday staying?

-no, they didn't think she was hot enough...

-and the girl from today?

-probably not, didn't wear enough makeup...

ja, ehm... ni hör ju hur dom resonerar.

När de anställer folk tittar de alltså inte på hur de funkar bakom baren, om dom verkligen vet vad dom håller på med etc. utan endast på om bruden i fråga "looks the part", för de hade ju dött om de hade anställt en enda kille till! Herregud!

Vi har ju 2, TVÅ stycken redan... Av 8 bartenders! OMG för mycket killar!

Ja, så går alltså snacket...

Jag vet inte hur många gånger per dag vi blir ombedda/tillsagda att använda mer smink, flörta mer med killarna etc.. Vädigt mycket "Brösten! Ögonen! Leendet!" (för er som minns den gamla godingen)...

Nu till det som verkligen fick min bägare att rinna över och gjorde att jag i princip stod och skällde ut 3 av mina chefer och sa vad jag faktiskt tyckte.

I lördags efter att vi stängt så stannade alla för att dricka ett par öl, spela beer-pong och helt enkelt festa till det lite. Framåt morgonkvisten så står jag och diskuterar kvällen med en av mina chefer, jodie (underbar människa ska tilläggas) och frågar då varför hon bad mig att gå och sätta på mig mitt röda läppstift (som jag iofs brukar använda fredag och lördag då jag tycker att det är trevligt att klä upp mig (alltså helt mitt eget val) eftersom jag denna enda lördagen inte hade på mig det så tänkte jag inte jätte mycket på det i stunden utan sprang ner och kletade på skiten.

Men svaret jag fick när jag frågade varför lämnade mig väldigt ställd.

För då är det tydligen så att en s.k. Area manager (alltså en person som är chef för vårt område av london i företaget jag jobbar) har gått in en fredagkväll när jag hade läppstift på mig och i princip sagt "she's hot, I want them to look like that!"...

Och visst, trevligt med komplimang... men...

Vid den här punkten i mitt och Jodies samtal trillar det in ännu en manager, (personen som är chef på stället jag jobbar) och säger typ "yes! he said that he thinks you're fit and you are, that's why we want you"...

Och här börjar jag lacka mer och mer vilket ni säkert förstår, då jag inte anser att det är en komplimang att i princip bli kallad sexobjekt och på det få kommentaren "det är därför du jobbar här".

Tilläggas ska att jag har jobbat på det här stället i snart 5 månader och endast en gång hört att jag faktiskt är bra på det jag gör för allt man hör och allt ens chefer verkar vilja säga en är att man är snygg, vilket de tror räcker för att hålla sina anställda på bra humör verkar det som.

När jag lagom barkst hävdar detta så ansluter sig ännu en manager till samtalet och de står nu två personer, mina chefer och säger "you're fit! just take it! we think you're fit!" om och om igen medans jag står och upprepar "this is really not helping you in your goal to try and make me stay here, this is really not helping you!"...

Jodie står alltså fortfarande bredvid och börjar förstå vad jag menar och börjar lite löst hålla med mig och försöka få dem att förstå att det inte är en komplimang längre.

I det här läget ber jag dem i princip att hålla käften så jag får säga vad jag ville ha sagt.

Vilket jag gjorde, dock inte fullt så mycket som jag ville ha sagt då jag inte tänker ge idioterna en enda anledning att sparka mig, för ska jag lämna den helveteshålan så ska jag definitvt göra det på mina villkor.

Jag vill inte bli sedd för hur jag ser ut eller av den enkla anledningen att jag är tjej, jag vill bli sedd för att jag är bra på det jag gör, att människorna runt omrking mig gillar att jobba med mig för att jag är trevlig etc.

Jag vill inte bli sedd som något jävla sexobjekt som dom kan ha innanför dörren för att tjäna mer pengar.

Och ja, frågan är nu hur jag stått ut såhär länge.

Men saken är ju att jag i grunden trivs, dom är ju trevliga, alla är nice att jobba med och vi har ett bra team.

Allt jag har svårt för är företagets grundläggande värderingar.

Och jag vet att det låter dumt, och fråga mig inte varför jag inte lämnade stället efter 2 veckor...

Men nu har jag alltså bestämt mig, jag ska ut...

Och det ska göras med dunder och brak.

Det svåra med det hela är att jag vet att jag kommer träffa de här människorna igen, och igen och igen...

Och ärligt talat så skulle jag vilja kunna springa på dem på krogen eller på stan och faktiskt hälsa och inte behöva gömma mig i ett hörn.

Jag vet att dom är ärkesvin och mansgrisar, men dom är ju assköna också!...

Men det är inte värt det längre.

Är trött på att vara Tjej innan jag är Människa! så nu jeflar!

Men lite hjälp på traven hade vart trevligt...

Hur säger jag att jag tycker att dom är ärkesvin på ett snällt sätt?