att slippa ligga ner och minnas

imorgon ska vi på föreläsning med jonas hassen khemiri och jag hoppas att han pratar om språk... och eftersom vi sak på den här föreläsningen imrogon så har vi jobbat lite om honom idag och resten av klassan fick läsa nån text från "Invasion" men jag pallade inte eftersom jag redan läst den, sen skulle det duskuteras och såklart sågas han och alla hatar det han skrev och tyckte att det var jobbigt och läsa och nu när jag sitter här i efterhand blir jag lite arg på mig själv eftersom jag inte sa något, jag älskar ju det han skriver och tycker att han är ett vandrande geni, och jag vet att om det hade varit någon av bröderna schulman så hade många tyckt att det var bra och hade det varit någon som inte tyckte det så hade ju den personen blivit totalt nertryckt och hatad och jag känner bara att jag hade kunnat stå upp för mina åsikter och fått igång en riktig diskussion men jag orkade helt enkelt inte... Det känns lite sådär, att inte orka stå upp för sig kan jag säga... speciellt med min klass (som kanske inte är den bästa, menmen). Imorgon är det iaf föreläsning och jag hoppas att så lite folk som möjligt från klassen kommer, för jag pallar inte ha dem där...
jag vet att jag borde kunna ta att folk inte tycker om honom, men det är liksom som om någon skulle säga: "emil är ju dum i huvudet och jag fattar inte att folk kan tycka om det han skriver"... eller om någon annan som man verkligen beundrar och även om jag vet att jag inte borde ta åt mig så gjorde jag det ändå... men jag hoppas att det blir bra imorgon ändå.

imorgon ska jag även ha utvecklingssamtal vilekt ska bli väldigt intressant, hoppas verkligen att det kommer gå bra och att mina lärare inte hatar mig allt för mycket... detta blir första utvecklingssamtalet på länge där man slipper diskutera arbetsron i klassrummet och ur mycket man inte tycker om klassen eller Zoran heller för den delen, tänk er det... jag slipper prata om Zoran!.... får vi hoppas iaf, annars tänker jag gå därifrån för det tänker jag inte riva upp igen...

efter utvecklingssamtalet så åker jag och pappa hem till växjö igen för imorgon är det Emil på teatern, det känns lite konstigt, för jag har inte hunnit sakna honom än (fast det gör jag hela tiden men ändå), jag har liksom inte hunnit längta, det har hänt för mycket annat jag har haft snurrande i huvudet plus att nu är det ju jonas också imorgon, sen är det ju demian och kjellvander på torsdag också =)....

dagens låt: en postmodernistisk intrig - blå tåget

har tyvärr inte texten till denna härliga låt men jag tycker absolut att ni ska leta upp den =)


so long

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0