Lusen goes bartender!
Jaha, tänkte att jag skulle börja bogga igen då...
Snabb genomgång om vad som hänt såhär långt...
Snabb genomgång om vad som hänt såhär långt...
Som ni säkert vet så åkte jag på äventyr till Skottland i juli med Mats för att glo på slott och dricka öl.
Det var mycket lyckat och många öl blidde det!
Det blev lite slott, lite slagfält och mycket, mycket öl (och även lite skrikande från min sida när Mats körde på fel sida vägen).
Sen lämnade han mig i min ensam i Edinburgh efter en vecka och jag bestämde mig för att åka till Manchester för att börja ta mig ner mot London där jag skulle befinna mig några veckor senare.
Efter ett par dagar i Manchester som bestod av att jag gick upp och gick och satte mig i parken och läste hela dagen för att sen gå hem och sova. Det var mycket trevligt och härligt med några dagars paus innan det bar av söder ut mot Brighton. Veckan jag hade i Brighton bestod mest av att jag gick vilse när jag försökte hitta tillbaka till alla coola ställen jag kom ihåg från språkresan och här togs även öldrickande upp igen =)
Med konstiga tyskar, coola amerikaner, pinsamma norrmän och trevliga britter blir det lätt så.
Vid det här laget började jag bli trött på att vara ensam och bestämde mig då för att åka upp till Glasgow och dricka god öl och hänga med trevliga människor.
Veckan i Glasgow var fantastisk och jaag hittade mitt eget lilla fik och den lokala puben besöktes frekvent.
Det var mycket lyckat och många öl blidde det!
Det blev lite slott, lite slagfält och mycket, mycket öl (och även lite skrikande från min sida när Mats körde på fel sida vägen).
Sen lämnade han mig i min ensam i Edinburgh efter en vecka och jag bestämde mig för att åka till Manchester för att börja ta mig ner mot London där jag skulle befinna mig några veckor senare.
Efter ett par dagar i Manchester som bestod av att jag gick upp och gick och satte mig i parken och läste hela dagen för att sen gå hem och sova. Det var mycket trevligt och härligt med några dagars paus innan det bar av söder ut mot Brighton. Veckan jag hade i Brighton bestod mest av att jag gick vilse när jag försökte hitta tillbaka till alla coola ställen jag kom ihåg från språkresan och här togs även öldrickande upp igen =)
Med konstiga tyskar, coola amerikaner, pinsamma norrmän och trevliga britter blir det lätt så.
Vid det här laget började jag bli trött på att vara ensam och bestämde mig då för att åka upp till Glasgow och dricka god öl och hänga med trevliga människor.
Veckan i Glasgow var fantastisk och jaag hittade mitt eget lilla fik och den lokala puben besöktes frekvent.
Men nu började det bli dags att packa ihop mina saker och ta mig ner till London där min bartender-kurs snart skulle börja.
Väl nere i London så insåg jag snabbt att alla pengar jag tog ut i Skottland, med tanken "alltid bra med kontanter och jag ska ju ändå betala kursen så jag kan ju lika gärna ta ut ett par hundra pund", att de inte gick att betala med i London, eller på vissa ställen gick det men dom tittade väldigt konstigt på mig...
Väl nere i London så insåg jag snabbt att alla pengar jag tog ut i Skottland, med tanken "alltid bra med kontanter och jag ska ju ändå betala kursen så jag kan ju lika gärna ta ut ett par hundra pund", att de inte gick att betala med i London, eller på vissa ställen gick det men dom tittade väldigt konstigt på mig...
Kursen var fantastiskt, mycket pluggande (vi skulle ju försöka lära oss 82 drinkar) och för min del blev det ju inte jätte mycket öl eftersom jag vid det här laget hade fått tillbaka min magkatarr, men jag misströstade inte utan följde med ut på bravader ändå!
Vi hade fruktansvärt roligt under kursen och jag lärde mig hur mycket som helst!
När kursen väl var slut åkte jag tillbaka till Sverige för att hämta lite grejer och se lite konserter innan det bar av tillbaka till London.
Vi hade fruktansvärt roligt under kursen och jag lärde mig hur mycket som helst!
När kursen väl var slut åkte jag tillbaka till Sverige för att hämta lite grejer och se lite konserter innan det bar av tillbaka till London.
Väl tillbaka i London så fick jag snabbt en lägnehet dock var det svårare med jobb...
Efter ännu en trip tillbaka till Sverige för att röntgas så fick jag äntligen svar om att jag kommit in på något som hette Bar School för en veckas träning och sedan också ett jobb.
Veckan där var väldigt intressant och jag insåg hur mycket jag kunde och hur mycket jag faktiskt lärt mig på EBS.
I slutet av veckan så fick vi reda på vart vi skulle jobba och jag blev tilldelad en cocktailbar mitt på Piccadilly.
Samma dag som jag skulle ha mitt första pass ringer dem från skolan och undrar om jag kan tänka mig att vara i covent garden istället? Självklart tänkte jag och traskade dit.
Efter ännu en trip tillbaka till Sverige för att röntgas så fick jag äntligen svar om att jag kommit in på något som hette Bar School för en veckas träning och sedan också ett jobb.
Veckan där var väldigt intressant och jag insåg hur mycket jag kunde och hur mycket jag faktiskt lärt mig på EBS.
I slutet av veckan så fick vi reda på vart vi skulle jobba och jag blev tilldelad en cocktailbar mitt på Piccadilly.
Samma dag som jag skulle ha mitt första pass ringer dem från skolan och undrar om jag kan tänka mig att vara i covent garden istället? Självklart tänkte jag och traskade dit.
Väl på plats fick jag en t-shirt och blev direkt inkastad bakom bardisken. Och som en gammal vana från EBS så började jag free-poura direkt utan att tänka på det (tror att jag egentligen skulle ha mätt allting)...
Men efter första passet så blev jag tilldelad mitt schema för helgen och jag hade äntligen fått ett jobb =D
Men efter första passet så blev jag tilldelad mitt schema för helgen och jag hade äntligen fått ett jobb =D
Så det är ungefär det som har hänt och nu mest jobbar jag hela tiden.
Det är väldigt roligt och jag trivs helt okej på jobbet, jag har lite konstiga chefer och det är väl ingen bar jag skulle gå till, om jag så fick betalt. Men det är trevliga människor roligt att göra drinkar igen =)
Det är väldigt roligt och jag trivs helt okej på jobbet, jag har lite konstiga chefer och det är väl ingen bar jag skulle gå till, om jag så fick betalt. Men det är trevliga människor roligt att göra drinkar igen =)
Sådär, nu vet ni i korta drag vad som hänt såhär långt. Jag ska försöka komma ihåg att uppdatera någosånär ofta, jag lovar!
Nu ska jag titta på galenskaparna och äta svenskt godis!
Ha det!
// Purjo
Ha det!
// Purjo
Efterfest!
Jag måste bara berätta eller iaf skriva ner vad som verkligen hände i lördags.
Först och främst så hade vi föreställning som gick fruktansvärt bra om jag får säga det själv.
Innan föreställningen så kom det två stora lådor som absolut inte fick öppnas förrän efter föreställningen.
Allt vi visste var att det var någon efterfest inplanerad men ingen visste vad då det var någon av Frittes gamla kompisar som hade ordnat det.
Efter föreställningen dras paketen upp på scenen och öppnas.
I dem låg kläder och peruker á la 1700-tal och inom 5 minuter var hela ensambeln ombytt och satt och drack champange.
När även jag och Mats (efter en del övertalning) också var ombytta så går vi ut och möts av en man, också han uppklädd i samma stil, som leder oss dit vi ska. På vägen så går vi igenom en liten gränd, i gränden står en man gömd i skuggan som kommer fram och frågar om vi vill ha hotshots, vilket vi självklart vill så han plockar fram allt och börjar tillreda dem samtidigt som han läser en fantastisk dikt.
Efter det så går vi vidare mot ett litet café/bageri på kungsgatan som heter just Kungsgatan.
Där får vi reda på att vi ska bjudas på tre-rätters middag.
När vi har ätit förrätt så berättas det att det är dags för dans så vi går ut i allén där högatalre är uppstälda som spela en wienervals.
Dock så kan ingen dansa vals (allra minst jag), men det dansas ändå...
Jag fick dansa med både Jeppe och Peps =D (och Ankan, ytterst kort eftersom han "var lite snurrig efter snapsen".
Sen kom självklart någon som tyckte att vi störde och stängde av musiken, så det var slutdansat.
När vi gick in igen så fick vi varm- och efterrätt som var helt fantastiska. Samtalet fortsatte och till slut blev det rom och choklad i salongen, mellan där så somnade fritte och magnus i salongen (därav valet av lokal till eftermaten-konversation).
Efter en stund så började vi plocka ihop oss och aftonen var över.
Jag inser att jag inte alls har gjort kvällen rättvisa genom detta, men jag tror inte att det går att sätta ord på hur fantastiskt det var att få vara med.
Tack alla inblandade =)
Först och främst så hade vi föreställning som gick fruktansvärt bra om jag får säga det själv.
Innan föreställningen så kom det två stora lådor som absolut inte fick öppnas förrän efter föreställningen.
Allt vi visste var att det var någon efterfest inplanerad men ingen visste vad då det var någon av Frittes gamla kompisar som hade ordnat det.
Efter föreställningen dras paketen upp på scenen och öppnas.
I dem låg kläder och peruker á la 1700-tal och inom 5 minuter var hela ensambeln ombytt och satt och drack champange.
När även jag och Mats (efter en del övertalning) också var ombytta så går vi ut och möts av en man, också han uppklädd i samma stil, som leder oss dit vi ska. På vägen så går vi igenom en liten gränd, i gränden står en man gömd i skuggan som kommer fram och frågar om vi vill ha hotshots, vilket vi självklart vill så han plockar fram allt och börjar tillreda dem samtidigt som han läser en fantastisk dikt.
Efter det så går vi vidare mot ett litet café/bageri på kungsgatan som heter just Kungsgatan.
Där får vi reda på att vi ska bjudas på tre-rätters middag.
När vi har ätit förrätt så berättas det att det är dags för dans så vi går ut i allén där högatalre är uppstälda som spela en wienervals.
Dock så kan ingen dansa vals (allra minst jag), men det dansas ändå...
Jag fick dansa med både Jeppe och Peps =D (och Ankan, ytterst kort eftersom han "var lite snurrig efter snapsen".
Sen kom självklart någon som tyckte att vi störde och stängde av musiken, så det var slutdansat.
När vi gick in igen så fick vi varm- och efterrätt som var helt fantastiska. Samtalet fortsatte och till slut blev det rom och choklad i salongen, mellan där så somnade fritte och magnus i salongen (därav valet av lokal till eftermaten-konversation).
Efter en stund så började vi plocka ihop oss och aftonen var över.
Jag inser att jag inte alls har gjort kvällen rättvisa genom detta, men jag tror inte att det går att sätta ord på hur fantastiskt det var att få vara med.
Tack alla inblandade =)
att slippa ligga ner och minnas
imorgon ska vi på föreläsning med jonas hassen khemiri och jag hoppas att han pratar om språk... och eftersom vi sak på den här föreläsningen imrogon så har vi jobbat lite om honom idag och resten av klassan fick läsa nån text från "Invasion" men jag pallade inte eftersom jag redan läst den, sen skulle det duskuteras och såklart sågas han och alla hatar det han skrev och tyckte att det var jobbigt och läsa och nu när jag sitter här i efterhand blir jag lite arg på mig själv eftersom jag inte sa något, jag älskar ju det han skriver och tycker att han är ett vandrande geni, och jag vet att om det hade varit någon av bröderna schulman så hade många tyckt att det var bra och hade det varit någon som inte tyckte det så hade ju den personen blivit totalt nertryckt och hatad och jag känner bara att jag hade kunnat stå upp för mina åsikter och fått igång en riktig diskussion men jag orkade helt enkelt inte... Det känns lite sådär, att inte orka stå upp för sig kan jag säga... speciellt med min klass (som kanske inte är den bästa, menmen). Imorgon är det iaf föreläsning och jag hoppas att så lite folk som möjligt från klassen kommer, för jag pallar inte ha dem där...
jag vet att jag borde kunna ta att folk inte tycker om honom, men det är liksom som om någon skulle säga: "emil är ju dum i huvudet och jag fattar inte att folk kan tycka om det han skriver"... eller om någon annan som man verkligen beundrar och även om jag vet att jag inte borde ta åt mig så gjorde jag det ändå... men jag hoppas att det blir bra imorgon ändå.
imorgon ska jag även ha utvecklingssamtal vilekt ska bli väldigt intressant, hoppas verkligen att det kommer gå bra och att mina lärare inte hatar mig allt för mycket... detta blir första utvecklingssamtalet på länge där man slipper diskutera arbetsron i klassrummet och ur mycket man inte tycker om klassen eller Zoran heller för den delen, tänk er det... jag slipper prata om Zoran!.... får vi hoppas iaf, annars tänker jag gå därifrån för det tänker jag inte riva upp igen...
efter utvecklingssamtalet så åker jag och pappa hem till växjö igen för imorgon är det Emil på teatern, det känns lite konstigt, för jag har inte hunnit sakna honom än (fast det gör jag hela tiden men ändå), jag har liksom inte hunnit längta, det har hänt för mycket annat jag har haft snurrande i huvudet plus att nu är det ju jonas också imorgon, sen är det ju demian och kjellvander på torsdag också =)....
dagens låt: en postmodernistisk intrig - blå tåget
har tyvärr inte texten till denna härliga låt men jag tycker absolut att ni ska leta upp den =)
so long
jag vet att jag borde kunna ta att folk inte tycker om honom, men det är liksom som om någon skulle säga: "emil är ju dum i huvudet och jag fattar inte att folk kan tycka om det han skriver"... eller om någon annan som man verkligen beundrar och även om jag vet att jag inte borde ta åt mig så gjorde jag det ändå... men jag hoppas att det blir bra imorgon ändå.
imorgon ska jag även ha utvecklingssamtal vilekt ska bli väldigt intressant, hoppas verkligen att det kommer gå bra och att mina lärare inte hatar mig allt för mycket... detta blir första utvecklingssamtalet på länge där man slipper diskutera arbetsron i klassrummet och ur mycket man inte tycker om klassen eller Zoran heller för den delen, tänk er det... jag slipper prata om Zoran!.... får vi hoppas iaf, annars tänker jag gå därifrån för det tänker jag inte riva upp igen...
efter utvecklingssamtalet så åker jag och pappa hem till växjö igen för imorgon är det Emil på teatern, det känns lite konstigt, för jag har inte hunnit sakna honom än (fast det gör jag hela tiden men ändå), jag har liksom inte hunnit längta, det har hänt för mycket annat jag har haft snurrande i huvudet plus att nu är det ju jonas också imorgon, sen är det ju demian och kjellvander på torsdag också =)....
dagens låt: en postmodernistisk intrig - blå tåget
har tyvärr inte texten till denna härliga låt men jag tycker absolut att ni ska leta upp den =)
so long
when the mourning comes
Jag har kommit att inse att jag måste sluta tänka tillbaka på allt bra som har varot och börja tänka framåt på allt underbart som kommer att hända. De senaste inläggen har handlat om det förflutna, men jag har insett at jag måste sluta älta det som varit och istället ta mig an det som kommer hända, för om jag inte gör det så kommer ju ingenting någonsin att hända mig.
Så nu är det slut med dem (okej, jag erkänner. Jag komemr inte sluta helt).
Tidigare idag anlände jag till hultsfred, det känndes faktiskt bra att få vara tillbaka på ett sätt, samtidigt som jag inte ville lämna alla i växjö, menmen.
Imorgon ska jag försöka göra färdigt lite skolarbete men vi får se hur det går med det, det komemr slut med att jag ligger i soffan och kollar på nån dålig film och äter B&J, vilket inte är fel det heller.
Jag har börjat bli rätt trött på allt i Hultsfred faktiskt, det kan jag erkänna (men jag vill absolut inte flytta hem igen) det känns bara som.. jaha? och nu då?... Det känns som om vi har träffat folket som är värt att träffa och gjort det som är värt att göra i den här hålan, nej, jag vet att vi inte gjort det... Men känner man så så har man inte längre någon lust att försöka träffa nya människor eller göra nya saker efterom man inte tror att de finns, jag skulle vilja veta varför vår hjärna gör så.
Jag menar, det finns ju så mycket att se och göra (även i hultsfred) men vi har redan efter tre månader en negativ inställning till resten av staden. Det känns bara som att vi har gett upp ibland, ibland önskar jag helt enkelt att jag hade stannat i växjö.
Detta kräver lite mer funderingar men nu över till dagens låt som är:
christian kjellvander - when the mourning comes
I could run forever, dear
and all I would read is the mirror
Empathy and sympathy are sisters,
are drifters, like we
Forgotten days are heavy hands upon my chest
We can drive untill daybreak and then I'll rest
I'll be there just to make you happy
I'll be there just to see the sun
I'll be there just to keep you happy
And I'll be there when the mourning comes
Touch these days and I'll kill you
Some words sung are as solemn as true
Surrender to the tune that's flown
She bared all her teeth the she moaned
Recovering days are heavy hands upon your breases
We can go until daybreak and then we'll rest
I'll be there just to make you happy
I'll be there just to see the sun
I'll be there just to keep you happy
And I'll be there when the mourning comes
You lay there like a thousand mirrors,
reflecting only shadows
The skies are blue, it must be tears,
that beat outside my window
Så nu är det slut med dem (okej, jag erkänner. Jag komemr inte sluta helt).
Tidigare idag anlände jag till hultsfred, det känndes faktiskt bra att få vara tillbaka på ett sätt, samtidigt som jag inte ville lämna alla i växjö, menmen.
Imorgon ska jag försöka göra färdigt lite skolarbete men vi får se hur det går med det, det komemr slut med att jag ligger i soffan och kollar på nån dålig film och äter B&J, vilket inte är fel det heller.
Jag har börjat bli rätt trött på allt i Hultsfred faktiskt, det kan jag erkänna (men jag vill absolut inte flytta hem igen) det känns bara som.. jaha? och nu då?... Det känns som om vi har träffat folket som är värt att träffa och gjort det som är värt att göra i den här hålan, nej, jag vet att vi inte gjort det... Men känner man så så har man inte längre någon lust att försöka träffa nya människor eller göra nya saker efterom man inte tror att de finns, jag skulle vilja veta varför vår hjärna gör så.
Jag menar, det finns ju så mycket att se och göra (även i hultsfred) men vi har redan efter tre månader en negativ inställning till resten av staden. Det känns bara som att vi har gett upp ibland, ibland önskar jag helt enkelt att jag hade stannat i växjö.
Detta kräver lite mer funderingar men nu över till dagens låt som är:
christian kjellvander - when the mourning comes
I could run forever, dear
and all I would read is the mirror
Empathy and sympathy are sisters,
are drifters, like we
Forgotten days are heavy hands upon my chest
We can drive untill daybreak and then I'll rest
I'll be there just to make you happy
I'll be there just to see the sun
I'll be there just to keep you happy
And I'll be there when the mourning comes
Touch these days and I'll kill you
Some words sung are as solemn as true
Surrender to the tune that's flown
She bared all her teeth the she moaned
Recovering days are heavy hands upon your breases
We can go until daybreak and then we'll rest
I'll be there just to make you happy
I'll be there just to see the sun
I'll be there just to keep you happy
And I'll be there when the mourning comes
You lay there like a thousand mirrors,
reflecting only shadows
The skies are blue, it must be tears,
that beat outside my window
att lura sig själv
jag trodde jag hade glömt allt det här, men sen helt plötsligt rörs allt om och jag vet ingenting längre, det känns bara som att de 2 senaste månaderna är som bortblåsta.
Jag vet inte längre vart jag ska a vägen eller vad jag ska göra med livet, allt är bara uppochnervänt just nu, vill bara åka tillbaka till hultsfred och glömma allt just nu, men det känns inte som om jag komemr göra det.. För nu har tanken på honom kommit tillbaka och den muren jag byggt upp har nu rivits ner. Så nu ska jag sätta mig ner och börja skissa på den nya muren och försöka komma upp med en bättre ritning så att den inte faller lika lätt nästa gång.
Inatt låg jag och funderade över allt det som hänt och vad jag ska göra med det som kravlade sig fram under ruinerna av muren, men så kom jag fram till att jag inte sak göra någonting alls, jag ska helt enkelt strunta i allt ihop och helt enkelt se vad de gör.
Snart kommer bror min och johanna.
so long an dthanks for all the fish
p.s. alla ni som har nåt att säga om detta, tänk efter snälla, jag har inga murar kvar längre...
Jag vet inte längre vart jag ska a vägen eller vad jag ska göra med livet, allt är bara uppochnervänt just nu, vill bara åka tillbaka till hultsfred och glömma allt just nu, men det känns inte som om jag komemr göra det.. För nu har tanken på honom kommit tillbaka och den muren jag byggt upp har nu rivits ner. Så nu ska jag sätta mig ner och börja skissa på den nya muren och försöka komma upp med en bättre ritning så att den inte faller lika lätt nästa gång.
Inatt låg jag och funderade över allt det som hänt och vad jag ska göra med det som kravlade sig fram under ruinerna av muren, men så kom jag fram till att jag inte sak göra någonting alls, jag ska helt enkelt strunta i allt ihop och helt enkelt se vad de gör.
Snart kommer bror min och johanna.
so long an dthanks for all the fish
p.s. alla ni som har nåt att säga om detta, tänk efter snälla, jag har inga murar kvar längre...
betraktelser undet ett täcke av snö
idag har jag inte gjort så mycket alls, jag har legat i soffan i stort sett hela dagen... Men runt fyra skulle jag iaf träffa carro som jag har saknat under mina kalla höstkvällar i hultsfred. Men iaf när jag jag skulle gå till stationen och möta henne så hade det börjar snöa och det hade börjat mörkna och helt plötligt fick jag en konstig känsla i magen. Efter en liten stund så insåg jag vad det var, det kändes som om jag var på väg till bussen en kall februarimorgon tidigare i år för att ta mig till TC och ännu en gång genomgå en fruktansvärd måndag, men jobbiga lektioner och dessutom behöva träffa Zoran, detta är en känsla jag aldrig mer trodde jag skulle behöva känna men helt plötligt så slog den mig och jag frös inombords och fick känslan av att jag ville gå hem och lägga mig under täcket igen och slippa försöka hålla käften under hans lektion.
Samtidigt som detta hände kände jag även en längtan tillbaka till det man känner, till allt man kände sig trygg med.
När jag senare lämnades ensam igen så lade jag mig ännu en gång i soffan för att slippa titta ut se höstmörkret komma allt närmare, så fick jag helt plötsligt ett sms som rubbade hela min värld, allt det där jag hade funderat färdigt över ruskades runt och min uppfattning sabbades och jag behöver nu fundera ännu mer. Det var nämligen så att någon nu helt plötsligt fick för sig att höra av sig och låtsas som ingenting. Jag vet inte längre vad jag ska göra, jag som hade bestämt mig för vad som nu skulle hända, men allt det är nu omskakat och jag vet inte längre hur det komemr bli, det känns helt enkelt som om någon gick in i min värld och skapade en jordbävning och nästan allt som hänt de senaste veckorna blev begravt i ruinerna av de tankar och funderingar jag en gång haft.
Varför skulle någon göra såhär?
Varför ville någon förstöra allt det jag byggt upp?
Jag kommer behöva tänka över detta, så det blir väl fler mörka höstkvällar på balkongen med en kopp te och någon Lars Winnerbäck - skiva snurrandes i bakgrunden...
dagens soundtrack är:
cornelis vreeswijk - vaggvisa för bim, cornelis och alla andra människor på jorden
nu sover staffan, nu sover stina
bikupan sover, i den sover bina
taxen sover i korgen, glädje sover och sorgen
bara mörkret är vaket, målar svart över taket
om allt här i världen ber man om lov
men man sover i frihet, så sov, sov
nu sover kenneth, nu sover marit
glömmer fabriken, bort har dom farit
bort från stressen och ekonomin
bort från hyran och hysterin
bort från oron för barnen, bort ifrån grottekvarnen
om allt här i världen ber man om lov
men man sover i frihet, så sov, sov
nu sover hasse, nu sover pia
drömmen är fri så nu är dom fria
dansar i lingonriset, slipper tänka på priset
nu drömmer great och elis
nu drömmer bim och cornelis
om allt här i världen ber man om lov
men man sover i frihet, så sov, sov
Samtidigt som detta hände kände jag även en längtan tillbaka till det man känner, till allt man kände sig trygg med.
När jag senare lämnades ensam igen så lade jag mig ännu en gång i soffan för att slippa titta ut se höstmörkret komma allt närmare, så fick jag helt plötsligt ett sms som rubbade hela min värld, allt det där jag hade funderat färdigt över ruskades runt och min uppfattning sabbades och jag behöver nu fundera ännu mer. Det var nämligen så att någon nu helt plötsligt fick för sig att höra av sig och låtsas som ingenting. Jag vet inte längre vad jag ska göra, jag som hade bestämt mig för vad som nu skulle hända, men allt det är nu omskakat och jag vet inte längre hur det komemr bli, det känns helt enkelt som om någon gick in i min värld och skapade en jordbävning och nästan allt som hänt de senaste veckorna blev begravt i ruinerna av de tankar och funderingar jag en gång haft.
Varför skulle någon göra såhär?
Varför ville någon förstöra allt det jag byggt upp?
Jag kommer behöva tänka över detta, så det blir väl fler mörka höstkvällar på balkongen med en kopp te och någon Lars Winnerbäck - skiva snurrandes i bakgrunden...
dagens soundtrack är:
cornelis vreeswijk - vaggvisa för bim, cornelis och alla andra människor på jorden
nu sover staffan, nu sover stina
bikupan sover, i den sover bina
taxen sover i korgen, glädje sover och sorgen
bara mörkret är vaket, målar svart över taket
om allt här i världen ber man om lov
men man sover i frihet, så sov, sov
nu sover kenneth, nu sover marit
glömmer fabriken, bort har dom farit
bort från stressen och ekonomin
bort från hyran och hysterin
bort från oron för barnen, bort ifrån grottekvarnen
om allt här i världen ber man om lov
men man sover i frihet, så sov, sov
nu sover hasse, nu sover pia
drömmen är fri så nu är dom fria
dansar i lingonriset, slipper tänka på priset
nu drömmer great och elis
nu drömmer bim och cornelis
om allt här i världen ber man om lov
men man sover i frihet, så sov, sov
tystnad
jag vet verkligen inte vart jag ska ta vägen, det känns som om jag har för mycket att fundera över men när jag frågar mig själv vad det är jag funderar över så kan jag inte svara, jag bara funderar och har ingen aning om vart jag vill komma med mina funderingar. Det känns bara som att jag behöver få vara ensam och sitta ner en stund och bara fundera. Jag behöver fundera över allt känns det som, vännerna i Hultsfred och allt som samtidigt händer i växjö och försöka få mina två liv att gå ihop, för just nu är det som om jag lever i två helt olika världar, när jag är i Hultsfred är jag en person men när jag kommer till växjö blir jag en helt annan människa, får en ny känsla i magen och känner mig starkare på något sätt. Jag vet inte varför och jag vill inte att det ska vara så, jag vill kunna vara samma person vart jag än är men nu känns det som en omöjlighet.
De senaste veckorna har jag bara lyssnat på Pink Floyd och REM vilket jag bara gör när jag är på ett speciellt humör, jag tror att det hela har mycket att göra med att jag har börjat sakna syrran fruktansvärt mycket senaste tiden, plus att jag inte har hittat någon att åka på emil med vilket jag har sett fram emot sen i våras typ och jag vill verkligen inte missa det.
Sen såg jag att Lars Demian och Kristian Kjellvander ska spela i växjö på de luxé och det vill jag också se men det är dagen efter emil och jag har inte heller där någon att gå med, annars får jag väl släpa med far eller nåt, för det är en konsert jag inte tänker missa! men snart är biljetterna till emil snart slut och jag har ingen att gå med, snälla folket säg till om ni kan och vill åka med till malmö den 15 november och se emil?
Nu har jag även börjat fundera på det gågna året och vad jag har gjort och inte gjort, men även börjat tänka tillbaka på typ TC etc. ibland saknar jag det så sjukt mycket bara, och fråga mig inte vad det är jag saknar för det vet jag inte, jag bara saknar hela grejjen med att få vara hemma och kunna vara i växjö och allt som följer med det, just nu känns allt bara så meningslöst. Och jag vill inte att det ska göra det, för det betyder att jag måste fundera ännu mer och försöka hitta en mening med allt och det tror jag itne att jag vill heller, jag vill bara vara...
nej, nu ska tankegångarna få vila en stund och jag ska göra nåt hjärndödande...
so long
De senaste veckorna har jag bara lyssnat på Pink Floyd och REM vilket jag bara gör när jag är på ett speciellt humör, jag tror att det hela har mycket att göra med att jag har börjat sakna syrran fruktansvärt mycket senaste tiden, plus att jag inte har hittat någon att åka på emil med vilket jag har sett fram emot sen i våras typ och jag vill verkligen inte missa det.
Sen såg jag att Lars Demian och Kristian Kjellvander ska spela i växjö på de luxé och det vill jag också se men det är dagen efter emil och jag har inte heller där någon att gå med, annars får jag väl släpa med far eller nåt, för det är en konsert jag inte tänker missa! men snart är biljetterna till emil snart slut och jag har ingen att gå med, snälla folket säg till om ni kan och vill åka med till malmö den 15 november och se emil?
Nu har jag även börjat fundera på det gågna året och vad jag har gjort och inte gjort, men även börjat tänka tillbaka på typ TC etc. ibland saknar jag det så sjukt mycket bara, och fråga mig inte vad det är jag saknar för det vet jag inte, jag bara saknar hela grejjen med att få vara hemma och kunna vara i växjö och allt som följer med det, just nu känns allt bara så meningslöst. Och jag vill inte att det ska göra det, för det betyder att jag måste fundera ännu mer och försöka hitta en mening med allt och det tror jag itne att jag vill heller, jag vill bara vara...
nej, nu ska tankegångarna få vila en stund och jag ska göra nåt hjärndödande...
so long
