dress to kill

Jag har kommit att inse att jag måste sluta tänka tillbaka på allt bra som har varot och börja tänka framåt på allt underbart som kommer att hända. De senaste inläggen har handlat om det förflutna, men jag har insett at jag måste sluta älta det som varit och istället ta mig an det som kommer hända, för om jag inte gör det så kommer ju ingenting någonsin att hända mig. 
Så nu är det slut med dem (okej, jag erkänner. Jag komemr inte sluta helt).

Tidigare idag anlände jag till hultsfred, det känndes faktiskt bra att få vara tillbaka på ett sätt, samtidigt som jag inte ville lämna alla i växjö, menmen. 
Imorgon ska jag försöka göra färdigt lite skolarbete men vi får se hur det går med det, det komemr slut med att jag ligger i soffan och kollar på nån dålig film och äter B&J, vilket inte är fel det heller.

Jag har börjat bli rätt trött på allt i Hultsfred faktiskt, det kan jag erkänna (men jag vill absolut inte flytta hem igen) det känns bara som.. jaha? och nu då?... Det känns som om vi har träffat folket som är värt att träffa och gjort det som är värt att göra i den här hålan, nej, jag vet att vi inte gjort det... Men känner man så så har man inte längre någon lust att försöka träffa nya människor eller göra nya saker efterom man inte tror att de finns, jag skulle vilja veta varför vår hjärna gör så. 
Jag menar, det finns ju så mycket att se och göra (även i hultsfred) men vi har redan efter tre månader en negativ inställning till resten av staden. Det känns bara som att vi har gett upp ibland, ibland önskar jag helt enkelt att jag hade stannat i växjö.

Detta kräver lite mer funderingar men nu över till dagens låt som är:

christian kjellvander - when the mourning comes

I could run forever, dear
and all I would read is the mirror
Empathy and sympathy are sisters,
are drifters, like we
Forgotten days are heavy hands upon my chest
We can drive untill daybreak and then I'll rest

I'll be there just to make you happy
I'll be there just to see the sun
I'll be there just to keep you happy
And I'll be there when the mourning comes

Touch these days and I'll kill you
Some words sung are as solemn as true
Surrender to the tune that's flown
She bared all her teeth the she moaned
Recovering days are heavy hands upon your breases
We can go until daybreak and then we'll rest

I'll be there just to make you happy
I'll be there just to see the sun
I'll be there just to keep you happy
And I'll be there when the mourning comes

You lay there like a thousand mirrors,
reflecting only shadows
The skies are blue, it must be tears,
that beat outside my window