dress to kill

jadu, i torsdags kväll var det demian och kjellvander på Deluxe vilket var fruktansvärt trevligt, demian är ju det geni man tror att han ska vara även i verklignheten men kjellvander blev alldeles för tråkigt i längden och det höll inte alls vilket var väldigt synd för det hade kunnat vara så bra. Demian spelade tyvärr inte Stiernan och Karriären men däremot fick vi höra låtar som: konungens skål och fyllot och miss world =)...
det var helt enkelt en underbar konsert (iaf delen med Demian)...
annars händer det inte så mycket just nu, lucia i stallet i helgen så vi får hoppas att det går som det ska (för en gång skull).
Imorgon bär det nog av till hultsfred igen efter Lucian, måste även göra klart allt till företaget imorgon eftersom det ska lämnas in senast måndag.
Nu är det f.ö. bara 2 veckor kvar tills jag får träffa systra mi *längtar*

nu ska jag återgå till att titta på min harry potter-film sen sak det sovas för ett helt kompani kan jag säga...

dagens låt:
expressen - Lars Demian

Tänk om jag fick skriva i expressen
bara hitta på liksom jag vill
Strunta i om någon blir ledsen
och hur det egentligen ligger till
Bara låta fantasin få flöda
Hävda att Jan Björklund varje kväll
i hemlighet sej kläder
i gummi och i läder
Och står med rumpan bar på lyx bordell

Säg att Fredrik Reinfeldt dyrkar satan
Lars Ohly säljer tjack och kokain
Gudrun Shyman ja hon går på gatan
Och hennes hallick heter Mona Sahlin
Och dom där ifrån miljöpartiet
Dom ligger med varann och smugglar sprit
Göran Hägglund får Guds bud
Gifter sej med kristi brud
Maude Olofsson hon är en sodomit

Men nu skriver jag ju inte i expressen
Så jag måste ju  säga som det är
Och blir nu någon kränkt eller ledsen
Vill jag genast be om ursäkt för det här

jaha, nu sitter jag här ett par timmar efter hemkomsten från emil-konserten och har insett någon jag aldrig trodde kunde hända eller ville att det skulle hända heller för den delen. Varje gång jag träffar honom blir han bara mer och mer mänsklig och jag vet ärligt talat inte vad jag tycker om det, han ska ju vara den som man skakar efter att ha träffat och måste sätta sig ner eller krama någon eller vad som helst bara man så samla tankarna eftersom du faktiskt har träffat en av de människor på jorden som du beundrar mest av alla och jag trodde inte att det var meningen att han inte skulle "sväva ovan marken" i min värld för det har han alltid gjort, ända sen den där höstdagen i åttan när jag och unni gick på hasn konsert på BG bara för att syrran hade gått med i KF-kristina och tyckte att jag skulle gå, och det gjorde jag. Sedan dess har han aldrig "funnits på riktigt" han har liksom aldrig haft ett normalt vardagsliv i mina ögon somsagt han har "svävat ovan jord".
Jag har nästan alltid haft någon i mitt liv som har gjort det, i många år var det Ola men nu har man lite kommit över den förälskelsen (men den känslan som bubblar upp inom en när Ola går upp på scenen kommer alltid att finnas där och det är jag glad över) men jag har ingen sådan person längre och det gör mig illa, man vill ha någon man ser upp till som "inte finns på riktigt" för i dina ögon är den personen det vckraste som finns och ända sedan den höstdagen har det varit emil men jag tror att det är över nu och det känns inte särskilt bra...
Jag behöver en sådan person i mitt liv som man lär sig texter utantill av bara för att kunna skriva ner dem eller sitter en hel dag i soffan/sängen och lyssnar på samma skiva eller samma låt om och om igen och försöker inse hur personen i fråga kunde tänka så långt, kunde se den lösningen på livet och, kasnke framför allt, försöka se livet genom den personens ögon för att man tror att allt kommer att bli så mycket bättre då. Jag gjorde ett vagt försök med detta efter förra emil.konserten när jag fick för mig att bli vegeterian vilket jag faktiskt inte har gett vika för, men jag tror att det bara var ett försök i att återbrinag den fantastiska känslan när man litar på någon så fullständigt, även fast du inte känner personen i fråga att du nästan skulle göra vad som helst för att få träffa personen och bli en bättre person för att han skulle tycka bättre om mig eller kanske se mig på ett annat sätt än bara ett trevligt fan som han träffar lite då och då....
Jag ville uppnå något som jag innerst inne visste inte fanns kvar där...

Jag ska erkänna att jag älskar känslan att vara kär och jag fick den känslan av emil eftersom den inte fanns någon annanstans så var jag tvungen att hitta den någonstans och det gjorde jag, jag hittade den i honom och nu tror jag att den är borta, att den inte finns kvar.. Och vem finns det att prata med när syrran är på andra sidan gjorden och jag inte bor kvar i växjö så jag har inte kvar bea eller någon av er andra för den delen heller nu sitter jag där i hultsfred med människor jag har kännt i ca. 4 månader och ska försöka förklara den här känslan för dem, det funkar inte riktigt eftersom ingen av dem har sett mig hur jag blev i närheten av t.ex. emil...
Det känns bara som att allt är över nu, nu finns det inget mer att hämta därifrån och det suger!....
Jag har liksom alltid haft det nära mig, sen om det har varit Winnerbäck, emil eller ola så har det funnits där sen jag var 10 år och nu är första gången jag har tappat det, som om det har gått i bitar och jag kämpar förgäves med att försöka pussla ihop det igen även fast jag vet att det är omöjligt tills jag hittar den igen, för när den väl är krossad finns det inget lim (eller ens gaffatejp) som kan rädda det hur man än försöker.
Innan idag kände jag på mig att detta skulle hända så jag försökte förgäves hitta den i Jonas Hassen Khemiri men det gick sådär, det gick bra en stund tills jag insåg att det bara var ett desperat försök att hitta det innan jag träffade emil och insåg att det var borta så jag skulle slippa vara utan det...
Jag vet att många som läser detta sitter där och tänker: men man kan väl inte älska någon så mycket som man inte känner eller kanske ens aldrig träffat och då kan jag meddela er att det kan man visst eller jag iaf. Men när det kommer till folk som inte vill förstå hur jag tänker så loopas en textrad i mitt huvud (ja, det är emil, för lite av den där konstiga förälskelsen finns fortfarande där) "vem kan dömma mig, när det gör mig så gott?" och "det finns ingen olycklig kärlek, det är bara alla idioter som inte vill ha en som gör en olycklig, för kärleken är alltid lycklig"

Nu ska jag gå och lägga mig och jag antar väl att jag kommer återkomma inom detta ämnet inom en snar framtid (hoppas vi iaf.) men tills dess får ni helt enkelt försöka se det från mina ögon och inte tycka att jag är allt för fjantig.

hope you had the time to listen.

imorgon ska vi på föreläsning med jonas hassen khemiri och jag hoppas att han pratar om språk... och eftersom vi sak på den här föreläsningen imrogon så har vi jobbat lite om honom idag och resten av klassan fick läsa nån text från "Invasion" men jag pallade inte eftersom jag redan läst den, sen skulle det duskuteras och såklart sågas han och alla hatar det han skrev och tyckte att det var jobbigt och läsa och nu när jag sitter här i efterhand blir jag lite arg på mig själv eftersom jag inte sa något, jag älskar ju det han skriver och tycker att han är ett vandrande geni, och jag vet att om det hade varit någon av bröderna schulman så hade många tyckt att det var bra och hade det varit någon som inte tyckte det så hade ju den personen blivit totalt nertryckt och hatad och jag känner bara att jag hade kunnat stå upp för mina åsikter och fått igång en riktig diskussion men jag orkade helt enkelt inte... Det känns lite sådär, att inte orka stå upp för sig kan jag säga... speciellt med min klass (som kanske inte är den bästa, menmen). Imorgon är det iaf föreläsning och jag hoppas att så lite folk som möjligt från klassen kommer, för jag pallar inte ha dem där...
jag vet att jag borde kunna ta att folk inte tycker om honom, men det är liksom som om någon skulle säga: "emil är ju dum i huvudet och jag fattar inte att folk kan tycka om det han skriver"... eller om någon annan som man verkligen beundrar och även om jag vet att jag inte borde ta åt mig så gjorde jag det ändå... men jag hoppas att det blir bra imorgon ändå.

imorgon ska jag även ha utvecklingssamtal vilekt ska bli väldigt intressant, hoppas verkligen att det kommer gå bra och att mina lärare inte hatar mig allt för mycket... detta blir första utvecklingssamtalet på länge där man slipper diskutera arbetsron i klassrummet och ur mycket man inte tycker om klassen eller Zoran heller för den delen, tänk er det... jag slipper prata om Zoran!.... får vi hoppas iaf, annars tänker jag gå därifrån för det tänker jag inte riva upp igen...

efter utvecklingssamtalet så åker jag och pappa hem till växjö igen för imorgon är det Emil på teatern, det känns lite konstigt, för jag har inte hunnit sakna honom än (fast det gör jag hela tiden men ändå), jag har liksom inte hunnit längta, det har hänt för mycket annat jag har haft snurrande i huvudet plus att nu är det ju jonas också imorgon, sen är det ju demian och kjellvander på torsdag också =)....

dagens låt: en postmodernistisk intrig - blå tåget

har tyvärr inte texten till denna härliga låt men jag tycker absolut att ni ska leta upp den =)


so long

jag sitter på eventkunskapen ochh har precis fått förklarat för mig att jag måste göra om hela min budget eftersom tobbe inte gillade sättet jag hade gjort den på, vilket suger... eftersom det är precis det jag har gjort som han säger att jag ska göra bara på ett lite förenklat sätt och han tyckte att jag skulle skriva ut alla budgetar i olika dokument och jag satte alla i samma dokument vilket tydligen inte var bra, så nu måste jag skriva om allt för det var tydligen inte bra att ha alla på samma ställe så att det skulle vara lättare att läsa, utan man ska skriva ut det och ha det på så många olika ställen som möjligt så att det blir så rörigt som möjligt och man ska inte kunna räkna ihop allt på en gång utan det är bra att ha allt på olika ställen så att det blir så krångligt som möjligt... tydligen... det suger.

jag har f.ö. hittat en katt nu som vi hoppas blir min, katt-tanten skulle ringa när hon hade tid. Namn är också bestämt nu, den ska heta Baronessan Iris af Morgonstierna aka. Bim, är fruktansvärt nöjd med namnet måste jag säga =)

nu måste jag fortsätta koncentrera mig på att vara sur för att jag måste göra om allt, så nu har jag itne tid med det här längre..
so long

jag ska skaffa katt och måste nu ha ett bra namn, den är 1 år och tjej det ända någorlunda bra förslaget jag har lyckats komma på är trulls... men ni som har något förslag får gärna tipsa =)

annars händer det inte så mycket just nu, sitter i emmas och erikas kök och degar medans emma lagar mat som den husmor hon är..

so long